Min bästa vän... Ja du... Alltså det känns knäpp att säga detta men enligt mig är en bästa vän den enda bästa vännen man har, och man inte har någon annan. Utan de andra som är "bästa vänner" är bra vänner eller vad man ska säga. Bästa vän är en person, man kan inte ha flera. Som med en pojkvän typ. Man har bara en, och får nöja sog med det eller vad man ska säga.

Men min bästis är Josefin Johansson. Vi har känt varandra så länge vi båda kan minnas, typ sen vi va 3 respektive 2 år. Vi var hos samma dagmammor när vi var små, vi gick i samma klass ända till sjuan, så vi hade blivit lite osams i sexan "valde" vi inte att gå i samma klass... Men vi pratade ändå. Sen till gymnasiet! Tur att i båda hamnade på Himpan, annars hade vi inte haft kontakt nu! Nu umgås vi rätt ofta, både i stallet och utanför. Tack vare mig har hon fått sitt hästintresse (; Vi kan verkligen prata om allt tillsammans! Pojkar, flickor, sex, kompisar, idioter, hästar, ja allt mellan himmel och jord.

Sen har vi ju Jesper också... Han är ju en av mina bästa vänner men på ett helt annat sätt. Jossan är min bästis, och han är mitt hjärtas bästis typ. Han får mig alltid att bli glad och finns alltid, och då menar jag verkligen alltid, till för mig.

Men den absoluta av alla, nu försäger jag ju mig själv lite, men  det är nog Brorsan. Honom kan man säga vad som helst till utan att han blir sur. Och man kan prata om allt med han och han lyssnar alltid utan att komma med invändningar. Och så är han den enda som blir glad när jag kommer hem!