Fattar inte varför det skulle bli så här. Jag kräver inte ett skit. Men du behöver inte ignorera och nonchalera mig för det. Du kan väl ge mig svar? Eller bara säga något? Så jag vet vad som gäller istället för att må piss. Hade jag vetat vilket svin du var från första början skulle jag nästan spottat dig i ansiktet. Eller iallafall inte låtit mina känslor flyga iväg på rosa moln för dig. Du lyssnar inte på ditt hjärta längre. Det vet både du och jag. För du skulle aldrig låta det bli så här. Men visst, vännerna får väl styra ditt liv. Det är ju vad du alltid velat. Hur många gånger man än sagt till dig, och dom flesta gångerna är det för din egen skull, så lyssnar du inte. Jag fattar verkligen inte hur vi kom till den situation vi är i idag. Ingen av oss vill det här. Tror jag inte iallafall? Jag vill iallafall inte det här. Det konstigaste av allt är att mina tårar aldrig tar slut. Jag försöker. Men sen frågar nån mig något om dig, som alltid, och jag får en klump i magen och en klump i halsen och sen måste jag gå ifrån. Värst är det om kvällarna. Igår kunde jag inte somna på två timmar för jag tänkte så jävla mycket. På dig. På dina idiotkompisar. På vad jag ville säga till dig. Jag hade världens äckligaste känsla i kroppen. Ont i hela magen. Pulsen gick i 340. Hade ont i halsen. Vände mig om. Tog ett djupt andetag. Och då brast allt. Tårarna forsade. Du måste seriöst ha en riktigt jävla bra anledning till varför du blev så svinig över en natt! Så här beter man sig inte mot folk man har en nära relation med. Vare sig det är mamma, syskon eller bästa vän. Vad hände med oss? Vad hände med allt? Varför inte umgås as always? Har du hittat en ny? Lyssnar du bara på vännerna? Hatar du mig? Ärligt. Ge mig bara en förklaring till varför du är så svinig mot mig! Det är det enda jag ber om. Sen skiter jag i resten. Med tanke på hur du reagerade i lördags märker jag att i bara lyssnar på dina kompisar. Så mycket som du kollade på mig, utan att ens komma fram och hälsa. Vilket du i vanliga fall alltid gör. Kommer väl inte få ett svar om jag så skulle betala flera tusen för att gå i nån sorts terapi med dig. Har jag kvävt dig på nått sätt? Isåfall kväver dina vänner dig lika mycket. Jag har inte alls lika stora krav på att träffas som dom. Klart jag vill träffa dig! Men jag gör inte som dom och knäpper med fingrarna. Hoppas du tar åt dig av det här! Både för mitt och ditt bästa, och nej ta det inte som ett hot. Det känns som om du inte är dig själv och inte varit det på en och en halv vecka. Jag skulle nästan döda för dig! Även om du inte vill nånting mer. Jag skulle ta en kula för dig. Och det hoppas jag du förstår. För det vi hade är något unikt. Precis som vår sång. Men den har du väl glömt bort? Så vitt jag vet, har du inte sparat alla saker under sängen utan anledning.