"Molande värk i mellangärdet. Den är där hela tiden, vad jag än gör. Jag kanske inte alls är kär. Jag kanske har cancer, eller så. Det vore ju bra. Det finns det ju mediciner mot. Varför har förresten ingen uppfunnit en medicin mot den vanligaste av alla världens åkommor? Det är ju bara kemi, det har man ju läst om. Ett ämne som utsöndras i hjärnan. Borde vara hur enkelt som helst att göra ett piller som snabbt sätter stopp för processen. Man borde kunna gå till en läkare och säga att man är olyckligt kär, en sjukdom lika banal som öroninflammation, få ett recept i handen och så skulle allt vara över. En tablett mot förnedringen."

Läst mer än en halv bok idag. Hittade ett stycke i boken som stämmer in på mig ganska ofta! Idag har jag tänkt på en sak. Hur kommer det sig att man alltid blir avundsjuk på saker man inte ens behöver bry sig om? Nästan så man kan tro att man blir avundsjuk bara för att ibland. För att ha något att bli sur över. Vem vet...

Skissat klart för ikväll. Nu blir det en dusch. Sen sova och drömma.